söndag 29 september 2013

Trafikkontoret underlåter att hörsamma polisens begäran

Uppdaterad 131010

Tack för svar, polisen, räddningstjänsten och Mats Freij på trafikkontoret. En rejäl vägstolpe hade körts ner på huvudleden vid T-bana Ängbyplan lördag 130928 kl 16. Trafikkontoret underlåter att hörsamma polisens begäran att frakta bort stolpen. Polis och räddningstjänst flyttar stolpen från motorbanan och lägger stolpen delvis på cykelhuvudleden. Med provisorisk dagmarkering med plastband. Plastband lossnar lätt, och i mörker syns det i princip inte alls, och blir risk för personskada.

[131010 Uppdatering längst ner på sidan, med kommentar från polis, räddningstjänst och trafikkontorets informationschef Mats Freij, samt senaste fråga från mig]

Så här bra syns plastband på järnrör i mörker. Lägg till en mötande cyklande eller gående som tar upp trafikantens fokus.


Stockholms stads hemsida står att
 Fel som utgör fara eller risk för olycksfall åtgärdas omedelbart.
Men det fungerar inte ens när polisens länskommunikationscentral begär åtgärd.


I dagsljus syns det hjälpligt innan plastbanden har lossnat.


Jag cyklar förbi en dag senare på söndagkvällen 130929. Jag stannar, tar bilder och även andra cyklande blir upprörda att det inte är markerat med blinkande ljus. De säkerställer att jag ringer för åtgärd innan de ger sig av.

Jag ringer polisen. De kollar med ledningscentralen, men ger mig Stockholm stads växelnummer för felanmälan. Men vänta nu, det var ju polisen och räddningstjänsten som hade placerat vägstolpen på cykelvägen med överhängande risk för personskada, tänker jag då, jag visste inte att polisen begärde av trafikkontoret att ta bort hela stolpen.

Jag ringer i alla fall Stockholms stad, och numret kopplar just då inte fram.

Ringer sen trafik P4 Sthlm, som lovar att ringa några magiska nummer. Tack Jimmy.

Fler reflektioner: Räddningstjänsten kunde enkelt ha kapat upp stolpen eller demonterat den och placerat den på ett trafiksäkert sätt. Plastband lossnar ofta av sig själv, och kan lätt flyttas/rivas sönder av skadegörelse. Tre blinkande vägkoner skulle vara lägsta krav i denna situation.
Ringer felanmälan Stockholm stad senare på kvällen och kommer fram, gör felanmälan.
Jag ringer även en andra gång till polisen, rapporterar om det inträffade och frågar om det är rimligt att polisen ber medborgare felanmäla när polisen placerat vägstolpar trafikfarligt.


Ett litet järnrör på cykelbanan kan väl inte vara trafikfarligt?

Enligt forskningen är det precis detta, oförutsedda ojämnheter på cykelbanan som orsakar flest skador för cyklande.

Här finns ett exempel på dåligt uppmärkt grop som orsakade dödsfall.
DN skriver här
Cyklistbloggen skriver här


Man som cyklade ner i hål omkom

Publicerat: söndag 13 oktober kl 15:11 Ekot
En man i 60-årsåldern hittades död under söndagsnatten sedan han cyklat ner i en 2,5 meter djup och delvis vattenfylld grop på en cykelväg vid Björkås i Karlstad.
Vägen saknade belysning och hålet ska inte ha varit helt avspärrat, uppger lokala medier.
Polisen har inlett en förundersökning gällande vållande till annans död och framkallande av fara för annan.
– Vi vill pröva huruvida området har varit tillräckligt avspärrat, säger Eva Högfeldt, länsvakthavande befäl, till TT.
TT







130930 Polisen kommenterar på twitter

Hej! Blinkljus? Vet att personal på Gatukontoret informerades och skulle åka dit och ta hand om vägstolpen.

Räddningstjänsten svarar

Med anledning av det du skriver så har jag undersökt vilka åtgärder vår personal vidtog i samband med den inträffade trafikolyckan.
Vår personal flyttade stolpen från vägbanan, la den bredvid cykelbanan och markerade den med avspärrningsband (även polisen satte dit sitt avspärrningsband).
Vårt mål är att åtgärda risker för olyckor och avsikten med att flytta stolpen var just att uppnå detta.
Polisens länskommunikationscentral tog kontakt med Stockholms stad för att de skulle åtgärda stolpen, om de vidtog någon åtgärd känner jag inte till.

Polisen svarar
Med anledning av det du skriver så kontrollerade jag vilka åtgärder som vidtogs i samband med trafikolyckan vid Ängbyplan. I vår s k händelserapport finns noterat kl 16:36 att polisens ledningscentral kontaktat gatukontoret i Stockholm för att åtgärda den nedkörda stolpen, vilket jag förutsätter att de gjorde. Varför den hamnade på cykelvägen kan jag tyvärr ej svara på, men det är självklart olyckligt om den utgjort en fara för oskyddade cyklister.


Min kommentar och motfråga
- Fick polispatrullen och räddningstjänsten klartecken att trafikkontoret Stockholm skulle ta bort stolpen innan skymning? Det måste ju vara en förutsättning för att kunna lämna platsen med endast provisorisk dagmarkering.

- Jag fick inte svar på frågan hur rutinerna kan förbättras,

Trafikkontoret svarar 
informationschef Mats Freij 131004

Vi har kollat upp våra databaser och hittar ingen anmälan om den här stolpen överhuvudtaget, vare sig från polisen eller ngn medborgare cyklist. Vi har sökt i systemet både före och efter den inträffade händelsen. Den finns inte.
Jag har i alla fall informerat vår felanmälningscentral om händelsen.

Motfråga till trafikkontoret och länskommunikationscentralen 131010

Tack för svar alla,
Polisen länskommunikationscentralen (LKC) Tommy Sundstedt
Trafikkontoret (TK) informationschef Mats Freij
För kännedom
Polisen Hässelby Vällingby Peter Saarman
Räddningstjänsten lokal produktion Pelle Rytterlund

Tack för Ert dagliga arbete i stadens tjänst.
Stolpen som i mörker låg trafikfarligt på cykelhuvudleden Västerort vid T-bana Ängbyplan fraktades bort först efter två nätter. TK hittar inte i sin databas att LKC begärde bortforsling, men rimligen var det TK som fraktade bort stolpen efter den begäran som polisen uppger att de gjorde via LKC.

- Varför tog det två nätter innan TK fraktade bort stolpen? Någon form av anmälan har ju ändå mottagits av TK eftersom stolpen är bortforslad.

- Hur tänker TK och/eller LKC förändra rutinerna för att minska risken att liknande händer igen?

Eftersom det verkar föreligga kommunikationsproblem mellan eller internt hos LKC och/eller TK behöver rimligen båda eller någon part hitta bättre rutiner. Dessa rutiner behöver sannolikt informeras även till räddningstjänst och polisdistrikt.
Ett rimligt krav är att polispatrull/räddningstjänst kan lämna provisoriskt dagmarkerat trafikhinder först när TK ger klartecken via LKC att de kan och kommer att forsla bort trafikhinder innan skymning.
Jag ser fram mot klartecken från TK och/eller LKC när detta är utrett och eventuell ny rutin är implementerad i den organisation det berör.



fredag 13 september 2013

Hur går uppstarten för dialogmöjlighet med trafikkontoret, Per Ankersjö?

Idag kan man felanmäla till trafikkontoret i Stockholm, men organisation för dialog saknas. Räcker det inte med att kunna felanmäla?


Uppdatering 131002 Svar från Per Ankersjö

tjänstemännen har året på sig att ta fram strategin. Omorganisation av TK har jag aldrig sagt.


Det smarta med dialog är att staden snabbare och till lägre kostnad hittar rätt lösningar för cykelinfrastruktur. Med intern utredning och kanske med konsulthjälp hittas idag lösningar som kanske inte alls fungerar i praktiken när det gäller cykelinfrastruktur. Det kostar utvecklingspengar och byggpengar. Det kanske tar 1-2 år, och sen när det är färdigbyggt och provas i verkligheten av cyklande trafikanter kanske det visar sig vara fel metod. Pengarna är kastade i sjön.
Det är alltså smartare att i dialog med trafikanterna arbeta fram ny infrastruktur för cykel. Ingen raketforskning men trafikkontoret saknade i april 2013 organisation för dialog med trafikanterna.

Per Ankersjö flaggade 130429 för att ta tag i arbetet att omorganisare trafikkontoret så att verksamheten ska börja arbeta med trafikantdialog.

Jag undrar hur det går med den omorganisationen?
En ny felanmälnings-app utlovades också, och har trafikantdialog varit grund för det utvecklingsarbetet?

Svar till Per Ankersjö 131002

  1. tack för svar. Men hur ska tjänstemännen veta hur trafikanterna vill ha det utan trafikantdialog? För nya dialogstrategin?
  2. måste TK ta fram speciell strategi för att svara på mail? Det kanske behövs mer personal?



Så här gick twitterdiskussionen april 2013:


Har skickat en notis om ert dialog-behov till ansvariga




  1. Ineffektiv omväg via stadsledningskontoret för dialog m trafikkontoret?
  2. Dialog med staden. Cykling ska lyftas. TK förstås inkluderade.
  3. Varför inte effektiv dialog direkt mellan trafikant och trafikkontoret?
  4. Sådan dialog kommer också finnas, t ex genom ny app för anmälan av fel mm.
  5. Felanmälan är inte dialog. Dialog förutsättning för effektiv förbättring.

lördag 7 september 2013

Dialog med TRV om cykelsäkerhet

Hej Lars Darin!
Men även Hej till Sveriges åkeriföretag, Gröna bilister, Motormännen, NTF, Cykelfrämjandet, Transportstyrelsen, Arbetsmiljöverket, Näringslivsdepartementet, Stockholms stad, Sveriges kommuner och landsting, Sveriges trafikskolors riksförbund, media o.s.v.


Här öppnar jag en dialog med dig om trafikverkets breda satsning på säkerhet för cyklande trafikanter. Det är givetvis bra, och hög tid att starta detta projekt, då användning av cykel som fordon ökar snabbt, och det finns rapporter om höga olyckstal.



Jag har bara snabbt googlat och hittat dokument från mötet med tungviktarna Arbetsmiljöverket, NTF, Näringsdepartementet, Sveriges Kommuner och Landsting, Stockholms stad, Transportstyrelsen och Trafikverket.

I det material jag tittat på upplever jag ett betydande systemfel i upplägget. Det är oroande med tanke på projektets tyngd och omfattning. Ni fokuserar i princip bara på tekniska lösningar för att reducera effekterna av trafikantens val och beteende i trafiken. Och nästan inget arbete läggs på att uppmärksamma trafikantens beteende och dess val av säkerhetsmarginaler. Båda delar måste vara med.

Det är också oroande att arbetet inte verkar drivas i tät dialog med cyklande trafikanter. Vissa förslag från idéstadiet har ingen förankring alls bland cyklande trafikanter. Då är pengarna delvis kastade i sjön, om inte trafikantens erfarenheter används från dag ett.

Läs även denna tidigare bloggpost.

Dessutom borde alla trafikslag vara representerade i arbetet att forska kring och förändra trafikantens medvetna felhandlingar. VTI visar att övervägande delen av alla trafikolyckor beror på medvetna felhandlingar.

Att bara fokusera på olika fordonstyper och infrastruktur minskar trafikantens förståelse om det egna ansvaret. Ungefär som när media föregår polisutredningar och skriver att dimma, snöfall eller lågt stående sol orsakar trafikolyckor.

Att fokusera både på tekniska lösningar och på trafikantens ansvar oavsett trafikslag kommunicerar effektivare det lagliga ansvaret. Och då tar samma trafikant med sig ett bra beteende mellan trafikslagen. Samma enskilda trafikant använder ofta många trafikslag. Då minskar också motsättningarna i trafiken mellan olika trafikslag.

Att förbättra all infrastruktur och teknik för att reducera effekterna av trafikantens otillräckliga säkerhetsmarginaler tar sannolikt lång tid. Kanske minst 5 år och i vissa fall kanske 20 år. Vad ska man då göra under tiden innan all infrastruktur är förlåtande? Sannolikt är arbetet med trafikantansvaret ett kostnadseffektivt sätt att förbättra trafiksäkerheten i kombination med tekniska lösningar.



Vid arbete med trafikantens beteende måste således alla trafikslag och aktörer vara delaktiga. Eftersom trafikanter i alla trafikslag måste samarbeta. Tex dessa aktörer måste vara delaktiga


trafikanter på cykel: cykelbloggar, Cykelfrämjandet, cykelbranchen, SCF o.s.v.
trafikanter i buss, lastbil: Sveriges åkeriföretag (nästan de enda som pratar om förarens ansvar), Svenska Transportarbetareförbundet
trafikanter i bil: Motormännen, Gröna bilister,
utbildande aktörer: körskolor för bil och yrkestrafik samt tillsyn/tillståndsmyndighet för dessa
media: som ofta felaktigt ger signaler att sol, snö och dimma orsakar trafikolyckor.
generella trafikorganisationer: NTF
lagförande myndigheter
forskning: Definiera vad som är tillräckliga säkerhetsmarginaler för respektive trafikslag och för olika typsituationer samt de vanligaste kombinationerna. Ta reda på varför trafikantens lagliga ansvar har så svag ställning/ svagt genomslag bland trafiksäkerhetsexperter. Varför trafikantens ansvar har så svag ställning i mediarapporteringen. Definiera den unika förmågan människans hjärna har att snabbt och automatiskt beräkna och förutse komplexa händelseförlopp, vägförhållande och faror i trafiken, samt hur denna förmåga kan förfinas, kommuniceras och premieras.




Stockholms stad har en helt annan prioritering.
De sätter trafikantbeteendet som prio 1.
- Många kör för fort
- Brister i kunskap om trafiksäkerhet


Denna är intressant, ökad cykling ger färre olyckor. Det borde i så fall betyda att när infrastruktur lockar till cykling med hög framkomlighet för cyklande trafikanter, då får man färre olyckor "på köpet". Då kan det vara lockande att påstå att dåligt utbyggd infrastruktur orsakar olyckor, men det får den negativa effekten att det signalerar att trafikanten inte har ett eget ansvar.


Största problemet är andra trafikanter på cykel som kör vårdslöst, säger de cyklande själva, när tidningen Östermalmsnytt 130809 frågar 800 cyklande trafikanter i Stockholm.



När TV4 gör direktsändning från Götgatsbacken i Stockholm 130429 säger de cyklande själva att andra cyklande kör farligt. Cyklande Torbjörn Troell "det är faktiskt inte bilar, det är andra cyklister som har kört felaktigt"

Vad tycker cyklande i forum



Johnny 

Det är hög tid för oss som trafikanter som väljer cykel för transport och träning att tänka empati, moral och etik.Cyklar i stort sett varje dag in till Stockholm från Tyresö och har märkt en tydlig attitydförändring hos allt för många. När man kommer in mot stadsgården och framförallt Slussen skeppsbron är folk som galna. Farliga omkörningar visar ingen hänsyn för varken gående eller cyklister eller bilister utan det är den egna lilla bubblan som gäller. Fort, fort, fort eller jag jag jag.
Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
Detta betende har inte att göra med vad man väljer för sätta att ta sig fram utan om hur man beter sig mot sin omgiving. Jag undrar många gånger hur denna person som så hänsynslöst tar sig fram , bryter mot lag , rim och reson sedan beter sig på jobbet?
Kommer in i fika rummer snor en bulle av kollegan tränger sig först i kön till kaffeautomaten stöter till nästa kollega som spiller kaffe i knät för att bara gå vidare i livet eller....


  • onsdag 4 september 2013

    Inget fokus på trafikantens ansvar i Trafikverkets satsning på cykelsäkerhet

    Jag läser i DN om mjuk asfalt, ett experiment på KTH för att minska cykelrelaterade olyckor. Jag tänker att det är en utopisk ide att riva upp alla cykelbanor och lägga ny asfalt. Är det inte bättre att lägga pengarna på  de förslag som redan finns i överflöd om hur cykelbanor ska byggas? 



    Trafikanter på cykel efterfrågar helt enkelt fler och bredare cykelbanor. Men inte ens till att bygga fler och bredare cykelbanor finns politisk vilja att lägga pengar på. Istället satsas pengar på utopiska lösningar om mjuka och vadderade cykelbanor som ingen har efterfrågat. Det känns som om skattepengarna kastas i sjön. Men... fler och bredare cykelbanor handlar i första hand om framkomlighet, inte trafiksäkerhet.

    Lars Darin på trafikverket leder samverkansgruppen med bl.a. kommuner, cykelfrämjandet och cykelbranchen. Claes Tingvall uttalar sig också i DN-artikeln. Ingen av dem pratar om forskning på hur man kan förändra trafikantens beteende, i alla fall har DN inte rapporterat om det.

     Kan det vara så att trafiksäkerhetsexperterna har en hög tröskel till tanken att trafikanten har ett lagligt ansvar att hålla tillräckliga säkerhetsmarginaler? Trots att VTI visar att nästan alla olyckor beror på medvetna felhandlingar.


    Jag googlar och hittar detta från uppstartsmöte:

    På mötet 130416 finns representanter från Arbetsmiljöverket, NTF, Näringsdepartementet, Sveriges Kommuner och Landsting, Stockholms stad, Transportstyrelsen och Trafikverket.

    Först kommer 4 bilagor om tekniska lösningar för cykelsäkerhet. Först i femte bilagan hittar jag en flik kallad säker användning. Det är väl det närmaste man kommer trafikantens ansvar. Det börjar med hjälm. Sen kommer skyddsjacka, skyddsbyxa, nykter cykling, säker cykling med hund, och sist i listan rätt hastighet.
    Fokus ligger helt klart på att med tekniska hjälpmedel reducera skador när trafikanten gör sina medvetna felhandlingar i trafiken.
    I princip inget arbete kommer att göras kring själva grundorsaken, trafikantens otillräckliga säkerhetsmarginaler.





    När samverkansgruppen tänker nya långsiktiga processer, ja då är det fortfarande fordonsteknik. Inget om att påverka trafikantens val av beteende. Och som forskningsbehov har de inte heller insett vikten av att kunna påverka trafikantens medvetna farliga beteende. Och att det arbetet är trafikslagsoberoende, där behövs samarbete mellan representanter för alla trafikslag. Vinsten blir då dubbel, en trafikant som påverkas att följa trafiklagen kan ta med sig det beteendet oavsett vilken fordonstyp som för dagen används.





    Väldigt märkligt är också förslaget om förbud mot lådcyklar. Ordvalet är förvirrande. Det är omonterade cyklar som levereras i wellpappkartong till slutkund som avses. Här har Trafikverket ingen koll på att lådcykel är synonym till lastcykel. Alltså en trehjulig Christiania-cykel, eller annan cykel med stor lastyta.
    Kritiken från cyklande trafikanter är betydande, det är vanligt att köpa delar och montera själv, många har dessutom erfarenheter att de gör monteringen bättre än en yrkesmässig cykelverkstad. Och så fort man lagar en punktering måste hjul lossas, och bromsar återjusteras. Ska man inte kunna laga punktering själv undrar kritikerna.


    Lars Darin uttalar sig också i SVD
    Aktuellt läge och mer info om projektet finns här


    tisdag 27 augusti 2013

    Vilda västern på cykelbanan också

    Omkörning med skymd sikt, i korsningar och på fel sida. Hur vanliga är dessa trafikbrott på cykelbanor?


    Denna dag cyklar jag lite långsammare än vanligt, och många kör om mig på vägen in till city. Härligt att se så många trafikanter som väljer cykel idag.

    I rusningstrafiken är det förhållandevis många gående på den kombinerade gång och cykelbanan, samt lågt stående sol som bländar. Därför kör jag så mycket som möjligt i cykelfältet.
    På dessa alltför smala cykelbanor är det annars vanligt att det målade strecket som är skiljelinje mot gångfältet används som skiljelinje mellan de cyklandes två färdriktningar. Men hur ser det ut med trafikanternas laga säkerhetsmarginaler?

    - Många trafikanter på cykel svänger ut i gångfältet och kör om mig på fel sida. Det blir stressande för mötande gångtrafikanter, samt att det uppstår kollisionsrisk om jag skulle behöva väja för mötande cyklande.
    - Flera trafikanter gör omkörningar med skymd sikt, i denna täta rusningstrafik blir det en uppenbar kollisionsrisk. Det dubbelriktade cykelfältet är oftast så smalt att det inte ens tillåter möte mellan två cyklande.
    - Flera trafikanter gör omkörning i formel-1 stil. De svänger ut precis bakom mig, och svänger in precis framför mig, och precis framför en mötande trafikant. Det är otillräckliga säkerhetsmarginaler, och förhöjd kollisionsrisk.
    - Jag saktar in vid korsande gång/cykelbana, för där står korsande cyklande och gångtrafikant i stånd att passera. Då blir jag omkörd av cyklande som inte alls läser av och förstår trafiksituationen.

    De statistiska slutsatserna av mina iakttagelser är få. Jag summerar ändå intrycket som att det är en betydande del av trafikanterna som väljer otillräckliga säkerhetsmarginaler. Och att de valen resulterar i onödiga risker för lätta och allvarliga skador. De som kör vårdslöst kommer ändå inte fram snabbare, jag kommer ifatt dem vid nästa rödljus.

    Det finns verkligen ett stort behov att utbilda och ändra attityd om tillräckliga säkerhetsmarginaler i trafiken. Samma trafikant använder oftast många typer av transportmedel och trafikslag. Beteendet styrs inte av fordonstypen utan är ett val av den enskilda trafikanten.

    När det gäller att kommunicera om laga säkerhetsmarginaler till trafikanten specifikt för de dagar som cykel väljs som fordon, ja där finns många möjligheter.

    Effektivt är sannolikt att organisationer för cyklande står som avsändare, det blir en emotionell vinst att informationen kommer "från de egna leden". Fast ännu bättre är antagligen att informationen kommer som ett samarbetsprojekt mellan organisationer för alla trafikslag, lagförande myndigheter, och väghållande myndigheter med flera. Vinsten med förståelsen att fordonstypen inte styr beteendet minskar generaliserande tilldelande av egenskaper till olika trafikslag. Det minskar motsättningar mellan olika trafikslag och ökar förståelsen och samspelet i trafiken. Och fokus flyttas från fordonet till den enskilda trafikantens laga ansvar för tillräckliga säkerhetsmarginaler.

    Jag hör redan trafikanter, skribenter och organisationer från alla trafikslag som protesterar mot denna tanke.
    "- Det är politikernas fel, vägarna är för få, bilarna får inte plats, det måste byggas fler och bredare vägar"
    "- Det är politikernas fel, vägarna är för få, cyklarna får inte plats, det måste byggas fler och bredare vägar".
    o.s.v.

    Vad händer här med dessa förmodade protester? Jo det blir en enda röra av alla begrepp. Till att börja med förväxlas begreppen trafiksäkerhet med framkomlighet och trafiklagen. Och hur ska den enskilda medborgaren kunna hålla isär dessa begrepp när inte ens Stockholms ansvariga politiker trafikborgarrådet Ulla Hamilton inte kan skilja på trafiksäkerhet och framkomlighet.

    Vägyta - trafiksäkerhet - trafiklagen - medmänsklighet
    Ja, obegränsad vägyta minskar sannolikt risken för trafikbrott, men är en utopisk tanke politiskt och ekonomiskt. Om man ändå leker med tanken att vägytan ökas, så tar det tid, minst 5 år eller kanske  20 år innan vägytan är utbyggd. Vad ska jag då göra som trafikant under den tiden? fortsätta skylla på otillräcklig vägyta eller följa trafiklagen? Ska trafiklagen skrivas om så att trafikanten inte behöver hålla tillräckliga säkerhetsmarginaler? Tanken känns orimlig och inte ens medmänsklig.
    Att bygga smart och förlåtande infrastruktur är däremot ett viktigt pågående reellt arbete. Men det är ändå inte hela lösningen för trafiksäkerheten. På de platser där infrastrukturen ännu inte är byggd förlåtande, vilket torde vara på majoriteten av all infrastruktur, hur ska trafikanten göra i väntan på att den blir förlåtande? Skylla på icke-förlåtande infrastruktur eller följa trafiklagen?

    Vägyta - framkomlighet: 
    Detta förhållande är en aning mer styrt av verkligheten, och praktiskt möjligt att påverka för medborgarna i handling och genom de politiker som medborgarna väljer. I en tätort finns i praktiken en fysiskt begränsad möjlig vägyta. Här kan medborgare och politiker välja hur effektivt medborgarna ska kunna förflytta sig. Yteffektiva transportmedel ger ökad tillväxt till lägre kostnad. Samt många andra sammhällsekonomiska fördelar som t.ex. reducerad klimatpåverkan. Väljs cykel som fordon tillkommer förbättrad hälsa som samhällsekonomisk fördel.

    Det individuella ansvaret att hålla tillräckliga säkerhetsmarginaler - trafiksäkerhet:
    Här finns stora möjligheter att reducera trafikolyckor. Forskning vid VTI visar att nästan alla trafikolyckor beror på medvetna felhandlingar. Men det finns ett stort motstånd till denna tanke och forskning hos alla aktörer. Motstånd finns t.o.m. hos utbildade och yrkesverksamma trafikexperter. I media läggs sällan fokus på trafikantens laga ansvar och schabloner presenteras istället som granskande journalistik och försvaras av nyhetschefer med ännu mer slentriantänkande. Räddningstjänsten föregår ofta polisutredning med uttalanden som "bländande sol orsakade olyckan". Även polisen själv föregår sin egen utredning i uttalanden i media.


    Vad tycker jag egentligen?
    Trafiksäkerhet: håll tillräckliga säkerhetsmarginaler i alla situationer och alla trafikslag, det är ditt laga och medmänskliga ansvar. Starta samarbetsprojekt kring tillräckliga säkerhetsmarginaler för alla trafikslag. Fortsätt bygg och förbättra förlåtande infrastruktur.

    Framkomlighet: Bygg fler cykelbanor efter önskemål från de trafikanter som har erfarenhet av cykling. Förbättra och underhåll befintliga cykelbanor.

    måndag 12 augusti 2013

    Hamilton förväxlar framkomlighet med trafiksäkerhet

    Stockholms trafikborgarråd Ulla Hamilton (m) skriver 130811 ett debattinlägg i Expressen.
    "Det är du och jag som gör Stockholm framkomligt och trafiksäkert".

    Både framkomlighet och trafiksäkerhet är viktiga områden som behöver nya lösningar. Men Hamilton blandar ihop begreppen till en enda röra. Det är oroande att ansvarig politiker i denna text verkar sakna kompetens om att yteffektiva transportsätt ökar framkomligheten. Jag tror nog att Hamilton har kompetensen, men varför hon väljer denna retorik i detta debattinlägg förstår jag inte. Kanske för att inte stöta sig med väljare som åker med ytinneffektiva transportmedel.

    Om texten däremot hade handlat enbart om trafiksäkerhet hade det varit väldigt bra signaler till trafikanterna. Ännu bättre om i så fall en representant för rättsväsendet varit medförfattare, eftersom trafiksäkerheten ofta är ett personligt laga ansvar.

    Jag upplever det i denna text som att trafikborgarrådet Hamilton är oförmögen att lösa Stockholms trafikflöde och framkomlighet. Hon lägger över ansvaret på medborgarna med en irrelevant önskan att färdas med trafikvett. Det är självklart ett minimikrav att färdas med trafikvett men det ökar inte framkomligheten nämnvärt. I debattinlägget står inget om att transporter ska styras mot mer yteffektiva fordonstyper.

    torsdag 16 maj 2013

    onsdag 8 maj 2013

    Låt barnen träna terrängcykling

    För att få bra kontroll på sin cykel i olika väglag tror jag på att börja i tid. Låt barnen cykla tidigt på stigar i skogen, grusvägar och i snö. På alla tänkbara underlag helt enkelt. Redan med springcykeln kan man testa lite olika underlag.
    Låt det bli en naturlig del i en lek eller färdväg. I skogen kan man bygga spännande terrängbanor i lämplig svårighetsgrad. Markera banan med stenar, grenar eller annat.
    Det kanske går att hitta på lekar där barnen tränar bromsteknik på olika underlag. Kanske föräldern plötsligt ropar ett ord och då ska de tvärbromsa.
    Denna "underlagsträning" skulle jag välja att ha i en miljö helt utan andra trafikanter att ta hänsyn till, i alla fall inledningsvis. Och att man ökar på svårighetsgraden i barnets takt.

    Jag skulle dessutom så långt det är möjligt låta barnet själv upptäcka hur underlagen fungerar med cykel, hur man måste anpassa körningen. Utan att det blir risk för skador såklart.
    Barnen har sedan länge lärt sig själva hur snö, is, grus fungerar som underlag när de går och springer.

    Att sedan cykla i ett sammanhang med andra trafikanter är en helt annan historia. Och det finns sannolikt tonvis med forskning kring barn, cykel och trafik att ta hänsyn till, vilket borde hittas med lite googling.
    Och börja med springcykel. Skippa stödhjulen.