fredag 26 april 2013

SVT ABC om 25 miljoner extra för underhåll

SVT ABC har med en kort notis om att trafikkontoret får 25 miljoner extra att satsa på underhåll av befintliga cykelbanor.

Reporter:
"Cykel pendlarna blir fler i Stockholm. Nu kommer 25 extra miljoner för att hålla de befintliga cykelbanorna rena och trafiksäkra. För alla dom som cyklar in mot jobbet i city.

Matis Freij rafikkontoret:
"Kommer vi att satsa på att göra det lättare att cykla in till stan på de så kallade cykelpendlingsstråken. Vi kommer att plocka bort glas, vi kommer att snöröja bättre vilket vi började med redan i vintras. Vi kommer att se till att laga hålen, vi kommer att öka trafiksäkerheten, se till att måla upp de här cykelbanorna, så att det blir enklare och schysstare att cykla i Stockholm"

(ja det är en "fuldump" med mobilkameran mot skärm...)

onsdag 24 april 2013

Knäproblem, cyklingen pausad

Just när influensan lagt sig, började ett knä protestera. Så jag får vackert åka tunnelbana och titta på alla cykelpendlare längs Drottningholmsleden. Kanske finns någon Västerortcyklare som vill gästblogga om livet på asfalten?

Men det finns mycket intressant om cykling just nu. DN slår upp stort om det undermåliga cykelnätet. Grusdebatten är fortfarande igång. Jag längtar efter att få börja cykla.






måndag 8 april 2013

Använda mobiltelefon på cykel

DN skriver om användandet av mobiltelefon på cykel, och om det ska begränsas i lag.


Jag tänker att det handlar om trafikantens val av säkerhetsmarginaler, och att det är bra att diskutera om mobiltelefonen kan öka riskerna i trafiken. Men varför begränsa utredandet till användning av mobiltelefon på cykel? Varför inte ta ett helhetsgrepp och utreda vad som är tillräckliga säkerhetsmarginaler i allmänhet som trafikanter på cykel ska ansvara för. Då skulle mobiltelefonanvändandet vara en del av den helheten.

Andra delar i en heltäckande utredning om säkerhetsmarginaler skulle kunna vara
- Vilken hastighet och avstånd som kan rekommenderas för trafikant på cykel i olika trafiksituationer och väglag.
- Vilka säkerhetsmarginaler kan hållas på olika typer av cykelbanor, vid tex olika trafiktäthet.
- Vilka säkerhetsmarginaler är bra vid omkörning och möten.
- Hur kan trafikantens ansvar för tillräckliga säkerhetsmarginaler kommuniceras effektivt till trafikanterna. Film, web, tryck, kampanj osv.
- Hur kan trafikantens ansvar för tillräckliga säkerhetsmarginaler kommuniceras till polis och rättsväsende. Och kanske till skolor om de har cykeltema.

Jag använder ibland mobiltelefon i en hållare på styret med navigationsapp. Ibland lyssnar jag på podcast i hörlurar, med telefonen i jackfickan, och kan ta emot inkommande samtal. Det känns väl hyfsat säkert, jag kan ju anpassa hastigheten och har båda händerna på styret. Ibland har jag trixat upp telefonen och svarat på samtal under färd, och det känns ju mindre säkert. Jag upplever det helt avgörande i vilken situation och trafiktäthet telefonen används. Om det är på cykelbana i förorten utan möten och utan gående. Eller om det är på en cykelbana mitt i stan med väldigt många gående som delar cykelbanan, och där de gående behöver korsa cykelbanan för att komma till övergångsstället.

läs här DNs text

söndag 7 april 2013

Kolumn i Aftonbladet ökar fördomar om trafikslag

Jag blir förvånad och lite trött när jag läser en kolumn i Aftonbladet som generaliserande tilldelar människor egenskaper efter vilken typ av fordon de för tillfället framför.



Natalia Kazmierska skriver i Aftonbladet om cykling, kvinnor, män och bilism.
I en kolumn är kanske tanken att journalisten kan vara mer personlig. Men en journalist vet ju samtidigt hur man gör research och faktakoll. Och hur viktigt det är. Vad är det som hindrar att man även i en kolumn gör faktakoll och research? Jag tror det är fullt möjligt att kombinera fakta med personlighet. Ibland skulle jag nästan få samma behållning av att läsa slumpvisa citat i anonyma kommentarsfält.  Rimligen borde man kunna förvänta sig lite mer av en tidning och en journalist.

Vad är det som är konstigt?
Kazmierskas slutsats är att bilen ger kvinnor frihet och makt.
"Med bilen kan man åka vart man vill oberoende av andra"
"Utan körkortet blir man lättare isolerad och ofri"
Jag gör lite faktakoll och behöver bara googla 2 minuter innan jag hittar andra slutsatser.
I verkligheten är bilen frihet för kvinnor på andra kvinnors bekostnad när man beaktar motortrafiken och dess konsekvenser i ett större perspektiv. I verkligheten i Sverige bor 50% inom 5km från arbetsplatsen, det tar 20 minuter eller mindre att cykla. Visst kan bilen i Sverige vara ett viktigt komplement till cykel, kollektivtrafik och annan samåkning för de som bor långt ute på landsbygden där det är kilometer mellan husen och över 5km till närmsta samhälle. Man kan också se ett sammanhang där män i princip har förbrukat klimatet, och orättvisan att kvinnor till stor del inte fick ta del av friheten med bil. Men att som Katzmierska se en lösning på den orättvisan där kvinnor ska öka sin bilkörning är inte rättvist mot andra kvinnor och dessutom inte rättvist mot kommande generationer.

Natalia målar upp en bild av att de som cyklar i lycra är medelålders män. När jag cyklar i Stockholm i verkligheten ser jag lycra på både kvinnor och män. Jag ser helt enkelt alla kön och åldrar i alla typer av kläder, på alla typer av cyklar. 

"Cykellobbyn har vunnit mark".
 Visst har den det. Men blir det inte konstigt att kalla nästan alla politiska partier för lobby? Blir inte det motsatsen till lobby? Nästan alla politiska partier har ambitiösa program för ökad cykling. Nästan alla kommuner och län kommunicerar ambitiösa program för ökad cykling. Även relevanta myndigheter som till exempel trafikverket och transportstyrelsen verkar för ökad cykling. Kan man verkligen kalla detta för lobby?

"Fick de välja skulle man med lagändringar och nya förordningar förbjuda mopeder, tillåta cykling i bredd, få köra mot rött, skippa väjningsplikten och höja cykel­maxhastigheten."
Jag har följt en hel del cykelbloggar, läst rapporter av cyklingsexperter trafikforskare, och vad som skrivs om cykling i media under några år. Jag har i princip aldrig hört talas om dessa förslag som Natalia refererar till. Det är helt andra förslag som är högst prioriterade. Tex fler och rätt byggda cykelbanor. Cykelhuvudleder. Bättre underhåll av cykelbanor sommar och vinter. Bättre parkeringsmöjligheter för cykel.

"omkörd av vrålande memil" 
Visst finns det trafikanter på cykel som kör hänsynslöst. Men sitter valet av farliga beteenden i typen av fordon, ålder, kön eller klädstil? När jag cyklar i Stockholm ser jag trafikanter som väljer farliga beteenden i alla fordonstyper, klädstilar, kön och åldrar.
För trafiksäkerheten är det olyckligt att generaliserande tilldela människor egenskaper efter fordonstyp. Det minskar samspelet mellan trafikanter och ger bränsle till konflikt och pajkastning mellan de olika grupper som skapas av Kazmierska.

"Samhällsproblemet med att racercyklister inte får bryta mot de regler de ogillar"
En häpnadsväckande formulering. Jag kan inte annat än att associera den tankegången till de anonyma och ofta arga inlägg i kommentarsfält, där det aldrig handlar om att mötas och konstruktivt lösa problem gemensamt.

Visst ska även en journalist få bli förbannad på människor som beter sig illa i trafiken, och få tillfälle att skriva av sig om det. Men då kanske det passar bättre att skriva argt i kommentarsfält på forum, skriva ett argt mail eller att skriva en arg text som aldrig skickas. Men att skriva som journalist i en tidning kanske blir olyckligt, när man hoppar över research och faktakoll. Alternativt kan ju journalisten kanske öppna med att förklara för läsaren att texten är i princip fri från fakta och att det handlar om känslor.

lördag 6 april 2013

Publik nationell faktabas för cykel saknas

Visst saknas det en nationell faktabas för cykel. Den ska självklart vara publik och man ska kunna interagera på olika sätt, med sociala medier mm. 


En nationell faktabas för cykel borde rimligen ligga hos tex Cykelfrämjandet, med stöd av projektpengar i tex 10 års intervall.

Vad kan finnas där, hur kan det genomföras?

Det lilla jag har googlat på cykelrelaterade frågor visar att det finns massor med cykelkompetens i Sverige och omvärlden. Men det är inte så lättillgängligt för trafikanter, väghållare, beslutsfattare och andra berörda kanske. Olika kommuner har egna faktasamlingar i cykelfrågor. Vti har massor med undersökningar och kompetens om cykling. Trafikverket, cykelfrämjandet och branchorganisationen likaså. Olika bloggar har redovisat mycket kunskap kring cykling. Och så vidare.

Vad ska det vara bra för?
För att cykelbanor ska byggas på rätt sätt i hela landet. För att underhåll och skötsel av cykelbanor ska ske på rätt sätt. För att lägga upp cykelstrategier, hur man får fler att välja cykel som transportmedel. Trafiksäkerhet, vilka säkerhetsmarginaler behöver en trafikant på cykel ha. Och många andra orsaker som kan öka cyklingen. Samla in, sprida, förädla och ständigt uppdatera den kompetens som finns nationellt.

Då behöver väl finansieringen täcka minst
- person med kompetens inom sociala medier och interaktivitet
- medel för grafisk utformning
- person med kompetens att systematisera, samla in fakta, och presentera med superanvändarvänligt gränssnitt i alla olika plattformar.
- ta in experthjälp från alla cykelexperter
- marknadsföring

Cykelfakta.se är väl ett lämpligt namn

Snabbvisit i Malmö


Jag var i Malmö på filmuppdrag, och fick uppleva att det visst är möjlig att bygga cykelinfrastruktur på ett annat sätt än i Stockholm. Med andra ord, vad väntar vi på i Stockholm?



Cykelvägar utan gångtrafik.
En av de viktigaste förutsättningarna för rationell framkomlighet för trafikanter på cykel. Enkelt löst på vissa ställen i Malmö genom att cyklar åker dubbelriktat på en sida av bilvägen, och gångtrafiken sker på andra sidan av bilvägen. Jag vet i och för sig inte vad de som cyklar i Malmö tycker om den lösningen. Jag vet heller inte hur det påverkar framkomlighet för cykel i korsningar. Nu kanske det inte är så mycket snö i Malmö, men i Stockholm är gångtrafiken på cykelbana ett avgörande problem för framkomlighet för cykel i vinterföre. Fotgängare packar snön punktvis till en kullerstensprofil, vilket gör att cyklar måste sänka hastigeheten till nästan promenadfart för att det blir kraftiga vibrationer, och att rullmotståndet ökar med över 50%, det blir helt enkelt oframkomligt.



Cykelparkering
På ett helt annat sätt än i Stockholm finns det effektiva och självklara cykelparkeringar i Malmö. Jag vet inte om de som cyklar i Malmö tycker att det är tillräckligt många parkeringar, men det är avsevärt fler än i Stockholm.

Nu satsar ju Malmö på cykelframkomlighet på flera andra uppmärksammade sätt, men detta var vad jag upplevde som hastigast. Det var en härlig känsla, jag fick dessutom tillfälle att låna en cykel och prova cykelvägarna.


onsdag 3 april 2013

Känsligt om gruset

Nu dyker jag in i ett getingbo igen. Ämnet är komplext. Driver jag min tes för långt? Hela mitt resonemang riskerar dessutom vara helt onödigt.


Det personliga ansvaret.


Här är fokus lagt på det personliga ansvaret att hålla tillräckliga säkerhetsmarginaler som trafikant på cykel.
Just nu (i slutet av mars, början April) är det mycket kommentarer och inlägg om varför gruset ligger kvar så länge. Många menar att det är farligt på olika sätt. Det finns också forskning från Vti som visar att gruset orsakar många olyckor. Men jag har personligen aldrig upplevt gruset som farligt, jag är bara rädd för farliga val av beteende från medtrafikanter i alla olika trafikslag.



Svallisen på våren är lite annorlunda tycker jag.
Då är det slut med vinterväglaget, 99% av cykelbanan är asfaltren och trafikanten är inställd på vår- och sommarcykling. Många plockar fram cykeln från förrådet, saknar vintervana och har inte dubbdäck. De kanske aldrig har vintercyklat.

Jag ser svallisen på långt håll, och tvingas ofta stanna och gå förbi trafikhindret. Ofta är det djupa spår i isen, så inte ens dubbdäck hjälper, det är väldigt svårt att klara balansen där. Det kan vara en halvtjock frusen yta med 5-10cm vatten under, som framhjulet skär igenom, med utslagen styrförmåga som följd. Jag tycker svallis är ett framkomlighetsproblem, som aldrig skulle accepteras på huvudleder för motortrafik. Är svallisen farlig för mig? Hmm, nja, njä, nej för mig det är bara väldigt irriterande att behöva kliva av cykeln 10 gånger på en cykelhuvudled. Jag är dessutom van att vintercykla MTB i skog, där är varje hinder en spännande utmaning. Men en cykelhuvudled ska inte vara en spännande MTB-sträcka. Cykelhuvudled handlar om rationell transport. Då är svallis avskräckande för cyklingen. För den som precis plockat fram cykeln på våren med sommardäck, då blir svallisen som  ett överraskande trafikhinder, och farligt för trafikanten.


Åter till gruset.
Nu är ju gruset inte särskilt effektivt som halkbekämpning enligt andra undersökningar och bloggar. Snöröjning kombinerat med sopning och saltlake verkar vara mycket mer effektivt och billigare. Så egentligen finns ingen poäng alls med gruset. Personligen har jag dubbdäck på vintern och har ingen nytta alls av gruset på vintern. Stockholms stad har ju provat sopsaltaren/borstsaltaren denna vinter på vissa sträckor med gott resultat. Jag har själv turen att bo i Västerort så jag har fått uppleva delvis asfaltrena cykelbanor denna vinter. Om några år kanske gruset förhoppningsvis är ett minne blott.

Min poäng är bara att det blir ett problem att skriva att gruset är farligt, det blir en signal att trafikanten inte behöver anpassa körningen efter väglaget. Det kan riskera att bli en nedåtgående spiral trafiksäkerhetsmässigt. Jag tror att den signalen att trafikanten inte har ett stort personligt ansvar att hålla tillräckliga säkerhetsmarginaler orsakar långt fler olyckstillfällen i trafiken. Om man tittar på VTI-forskning på trafikolyckor i motortrafik finns det sambandet. Nästan alla trafikolyckor i motortrafik beror på medvetna felhandlingar. Olyckor i motortrafiken är ju annorlunda på många sätt, men det säger ändå något om trafikantens generella beteendemönster och val.

Jag tycker inte det är farligt alls med gruset. Jag kan däremot hålla med om att det ökar rullmotståndet gissningsvis 1-10%. Men det finns ju forskning som visar att en stor del av cykelolyckorna orsakas av grus? Det är det jag inte kan förstå. Jag blir nyfiken på hur de resultaten har tagits fram.

Jag gjorde därför ett högst ovetenskapligt och orealistiskt test, på cykelbanor med mycket grus. Jag testade tvära svängar och panikbromsning på grus. Jag lyckas stanna på ca två meter vid panikbromsning. Jag kan göra snabba undanmanövrar. I min vanliga pendlarhastighet som är ca 10-20 km/t beroende på dagsformen. Jag använder både fram och bakbroms samtidigt, och har skivbromsar. Det känns som om jag har bra kontroll på cykeln trots att det är mycket grus. Jag behöver inte tänka speciellt på gruset, det går med automatik att anpassa körningen, med hjälp av syn, hörsel och känseln. Det har fungerat ända sedan ungdomen då vi alltid cyklade till skolan, på branta asfalterade cykelbanor och grusväg. Året runt.

I en jämförelse bjuder vintercyklingen på långt fler utmaningar för mig. Även på rätt snöröjd cykelbana uppstår det i kraftigt snöfall tillfällen med långt större halka innan snöröjaren hinner fram. Inte heller i dessa situationer är väglaget farligt för mig. Jag har inga problem att anpassa körningen så jag bibehåller goda säkerhetsmarginaler.

I verklig pendelcykling behöver jag sällan panikbromsa.

Alltså: gruset kan gärna försvinna för gott, sopsaltaren är överlägsen och jag har ändå ingen som helst nytta av gruset på vintern. Men att gruset skulle vara farligt kan jag inte förstå.


Är det bara så att jag har haft tur? Det skulle vara intressant att prata med några som råkat ut för olyckor på grus, de kanske tyckte precis som jag innan, att de hade full koll och cyklade med stora säkerhetsmarginaler men plötsligt small det till bara. Och sen låg de där med brutna ben eller värre.

tisdag 2 april 2013

Sandat på svallis, och försök till skrapning

Händer det något med svallisen längs cykelhuvudleden från Västerort? Jag har ju felanmält och tjatat på trafikkontoret. 

Det tog fyra dagar innan trafikkontoret satte in åtgärder. Visst har det varit storhelg, men hade samma spåriga svallis rakt över hela Drottningholmsvägen fått vänta på samma sätt?
Denna morgon har trafikkontoret sandat på alla ställen med svallis, samt gjort ett par försök att skrapa.
[Edit: Visst är det lätt att sitta bakom ett tangentbord och vara smart, men det är så här jag upplever läget. Jag har nu mailat trafikontoret med frågan om att få komma och höra deras perspektiv.]



Det visar att det lönar sig att felanmäla och tjata. Dock finns svallisen kvar på många ställen, även om den smälter och bli mindre från dag till dag. Trafikkontoret verkar inte ha några speciella metoder eller redskap för avlägsnande av svallis. Jag tänker att visst måste det gå att lösa, kombinerat med att forlsa bort snön som smälter och ger ny is.

Nackdelen med sanden är att många upplever att sanden ger större rullmotstånd, nu när vägbanan är torr och fin i övrigt. Jag tycker ändå att sand är en OK lösning i dagsläget lokalt på svallis. Jag hoppas att trafikkontoret till nästa säsong tänker ut en plan hur svallisen kan förebyggas under hela vintern. Nu är bra läge att markera på karta och kanske längs vägen var svallisen uppstår, så kan snöröjningen anpassas lokalt nästa säsong. Och testa nya metoder.

Titta på filmen och läs kommentarer från andra trafikanter

edit 130422
Läser en blogg om spårig is på bilväg, där kommer de och hyvlar vägen direkt.
http://blogg.vectura.se/djupa-isspar-orsakade-trangsel-i-diket/