Trafikanter tänker ofta lika långt fram som där nästippen tar slut. Jag Jag Jag Fram Fram Fram verkar vara de sex ord som får plats under hjälmen.
Jag stannar ofta och pratar med de som arbetar med cykelinfrastrukturen. Vägarbetarna ger ofta en dyster bild av hur trafikanterna beter sig i trafiken.Exempel A.
Det prioriterade cykelstråket från Västerort ska breddas och få belysning. Vägarbetsområdet är korrekt uppmärkt med varnande skyltning. Vissa trafikanter hytter med näven åt vägarbetarna. Andra försöker tränga sig förbi och krockar med grävskopan. Över hälften struntar i att anpassa hastigheten. Jag testar att ge tecken att sakta ner med handen, men trafikanterna struntar i det. Vägarbetarna överväger att stänga av cykelbanan helt för att så få anpassar hastigheten.
Exempel B.
Det prioriterade cykelstråket från Västerort röjs från buskar och grenar. Vägarbetsområdet är korrekt uppmärkt, och en person är avdelad att stoppa arbetet om trafikanter ska passera. Över hälften av trafikanterna struntar i att anpassa hastigheten. En trafikant kör nästan ner mig när jag står där och tittar.
Exempel C.
Det prioriterade cykelstråket från Västerort får nya cykelsymboler på asfalten.
Vägarbetaren bedömer att ca hälften av trafikanterna inte anpassar hastigheten.
I Trafikverkets breda satsningen på säkerhet för trafikanter på cykel läggs nästan allt fokus på tekniska lösningar. I det material jag tittat på upplever jag ett betydande systemfel i upplägget. Det är oroande med tanke på projektets tyngd och omfattning. De fokuserar i princip bara på tekniska lösningar för att reducera effekterna av trafikantens val och beteende i trafiken. Och nästan inget arbete läggs på att uppmärksamma trafikantens beteende och dess val av säkerhetsmarginaler. Båda delar måste vara med.
Bra jobbat, och fina (men skrämmande) exempel.
SvaraRaderaJon, jag är helt med på din linje vad gäller att trafikanter borde visa mer hänsyn och kanske varva ner lite där ute.
SvaraRaderaMen jag vill också komma till många cyklisters försvar. Det finns nämligen en anledning till att många kanske inte beter sig så optimalt.
På cykeln får man uppleva mycket skit dagligen, från bilister, infrastruktur och byråkrati. Jag kan tänka mig att en cyklist som nyss har fått en nära döden upplevelse med en bilist eller precis behövt cykla runt en parkerad bil i cykelbanan, kanske inte har så bra humör vid tillfället. Kanske samlas all denna ilska från dag till dag, tills man äntligen får syn på någon som blockerar en cykelbana (i dina exempel med all rätt och god anledning*) - då kanske den felriktade ilskan kommer fram.
Det är naturligtvis en dålig ursäkt och många är säkert bara dåliga trafikanter, men om jag utgår från mina egna erfarenheter så är jag mycket gladare om jag stöter på ett vägarbete i cykelbanan om jag fram tills dess har haft en bra, avslappnad tur.
* förutom de som lägger cykelsymboler, hatar cykelsymboler!
Jag är helt klart för att vi cyklister måste bli bättre på att visa hänsyn. Hänsyn mot vägarbetare, fotgängare, andra cyklister och till och med bilister.
SvaraRaderaMen, när det gäller arbeten på gång och cykelbanor blir man lätt frustrerad eftersom det sällan, från entreprenörerna sida, görs speciellt mycket för att underlätta för cyklisterna vid vägarbeten. Ofta blockeras större delen av en cykelbana helt utan anvisningar för var cyklisterna ska köra. Ofta med enbart en vägarbetsskylt två meter innan hindret börjar.
Skulle entreprenörerna lägga lite mer arbete på att underlätta för cyklisterna skulle säkert även arbetsmiljön bli bättre. Skylta tidigare att vägarbete pågår, sätt upp skyltning med alternativa färdvägar och led ut cykelbanan i blandtrafik i ett cykelfält avgränsat med reflexskärmar när det är tillämpbart.
Med det sagt, det finns fortfarande inget försvar för att köra på som en blådåre där det är trångt och arbete pågår.