Jag fick tillfälle att cykla in mot city mitt i cykelrusningstrafiken på kvällen, "mot strömmen". Då är det lättare att se att det är många som cyklar även på vintern, eftersom jag möter de hemvändande cykelpendlarna. Men hur är det med säkerhetsmarginalerna mellan trafikanter på cykel?
Igår var det lätt att cykla eftersom nästan all snö har smält bort. På vissa återkommande ställen syns dock den felaktiga snöröjningen, det ligger tjocka lager med is som inte hinner smälta i tövädret.
Och det märks tydligt att snöröjningen inte sker på hela gång/cykelbanan, ibland är hela cykelfältet täckt av snö, även i töväder. Vissa insatser har gjorts lokalt att ta bort snö där hela gång/cykelbanans bredd använts som snödeponi. Det gör att det är trångt på vissa ställen, och det går inte att mötas i full fart.
Det var kul att se att det är så många som cykelpendlar på vintern, jag hade cykelmöte nästan hela tiden in till city. Tyvärr upplevde jag att över hälften av cyklisterna inte lämnade plats för mötande cyklist. De ångade på utan att sakta in eller ansats till att dela med sig av cykelbanans bredd. Vid tre tillfällen var det nära krock.
- I kurvan vid Alvik innan Tranebergsbrons påfart kommer en som kör om trots att sikten är skymd. Där är det trångt även på sommaren.
- Under broarna vid Fredhällsparken/Essingeleden kommer en cyklist på fel sida av cykelfältet efter en skymd kurva och väjer i sista sekund när jag skriker högt för att undvika kollision.
- På min hemväg ut mot Hässelby möter jag en cyklist som i sista sekund tvärbromsar med sladd, trots att jag ligger helt nära snökanten på "min sida". Den cyklisten måste ha räknat med att jag skulle ha teleporterat mig förbi den trånga passagen.
Vissa anser att dessa situationer i första hand ska byggas bort, att trafikanter inte riktigt har förmågan att anpassa körningen efter trafiksituationen. Det skulle i så fall kunna betyda en "cykelkanal" i varje körriktning. Alltså lämplig bredd på varje körriktning och ett ca 1,2 meter hög solid skiljevägg mellan körriktningarna. Och då har man ändå inte löst säkerheten i korsning, påfart och avfart. För att kunna snöröja en sådan konstruktion behövs rimligen snöslunga. Eller tak. För det finns ingen plats för att ploga undan snön.
Jag tycker nog att en sådan lösning att bygga trafiksäkerhet är orimlig på flera sätt. Det blir en orimlig kostnad, och jag har svårt att se att någon över huvud taget skulle ta det politiska beslutet att bygga en sådan lösning. Det skulle se konstigt ut i landskapet. Det skulle kännas konstigt att cykla i en sådan konstruktion. Lagen är dessutom skriven så att trafikanten ska anpassa körningen efter trafiksituation och väglag. Jag ser också ett problem att ju mer man bygger cykelbanan som en vadderad tunnel, desto mer slutar trafikanten tänka själv och ta eget ansvar. En nedåtgående spiral. Viss forskning visar redan på denna effekt. Forskning visar också att de flesta trafikolyckor beror på medvetna felhandlingar. Det handlar således ofta om medvetna val som orsakar olyckor.
Se också på infrastruktur för motortrafik, där det plöjts ner ofattbara summor, och ändå sker ca 400 dödsfall och tusentals svåra skador där.
Jag är dessutom övertygad om att människan är fullt kapabel att anpassa körningen efter väglag och trafiksituation. Att människan faktiskt är utrustad med ett fenomenalt sinne att förutse faror och bedöma konsekvenser av sina handlingar.
Däremot vill jag se breda cykelbanor med dubbla fält i varje körriktning som tillåter omkörning. Och skilt från gångbana. För att det ökar trafikflödet. Fler kan passera på cykel på kortare tid. De ska självklart byggas smart efter senaste forskning så det underlättar för trafikanten att hålla tillräckliga säkerhetsmarginaler. Men på den väg jag idag cyklar från Hässelby in till city kan jag i princip inte se någon infrastruktur som är farligt för mig. Däremot ser jag hela tiden beteenden och medvetna val från medtrafikanter som är farliga för mig.
Jag tror det saknas kommunikation om vad som är tillräckliga säkerhetsmarginaler för cykling i olika situationer. Kanske för att cykeln varit bortglömd och undanträngd som transportmedel under några decennier. Men det finns idag stora möjligheter att cykeln återfår sin stora roll som transportmedel. Och då är det ett gyllene tillfälle att forska om tillräckliga säkerhetsmarginaler för cykling nu när utvecklingen är i sin linda. Och då menar jag forskning om hur trafikantens laga ansvar att hålla tillräckliga säkerhetsmarginaler kan förbättras och kommuniceras.
[Edit 1:
Här borde väl cykelfrämjandet, VTI, trafikverket, transportstyrelsen, bloggare m.fl. göra gemensam sak och arbeta fram en strategi.
Projektnamn: det riktigt torra men ack så korrekta "Tillräckliga säkerhetsmarginaler för cyklister"
slut Edit]
Jotack, känner till situationen med att cykla mot strömmen. Kör dagligen upp på Tranebergsbron från Minneberg vidare St Mossen, Brommaplan osv ut till Bergsalgsrondellen för att sedan vika av upp mot Lunda och Kista. Sedan blir det samma väg hem på kvällen. Tillbud är i det närmaste vardagsmat, särskilt sträckan Tranebergsbron-Brommaplan / Brommaplan-Tranebergsbron. Verkar inte finnas i folks tankevärd att det kan kpomma någon och cykla från andra hållet. Här ser man också dagligen cyklister utan cykellyse eller kraftigt undermåliga sådana.
SvaraRaderaDet här tror jag inte heller man kan bygga bort. Enda som hjälper är att folk uppträder med vett och hänsyn. På kraftikt trafikerade sträckor kan man inte pressa på allt vad man kan. Jag vill också köra på hyfsat men väljer partier där det fungerar säkert (och det är därför jag kör en extra sväng till Kista).
tack Lennart för din synpunkt, jag lade upp en tweet på den idag.
SvaraRaderaDet är klart att just de passager du nämner ska byggas bort. De är inte roliga att cykla, och skulle öka säkerhetskänslan ordentligt. Du nämner främst ställen som har länga nedförsbackar, och då kommer farten att öka det går inte att förhindra.
SvaraRaderaJag tror att du är mer förlåtande för att du är van vid att cykla sträckan, men när jag för första cyklade den sträckan i decembervädret hade jag inte kul, barnen skrattade visserligen där fram. De ställen du beskriver är rent av läskiga (även i krypfart).
Skulle vilja lägga till:
* Från Stora mossen mot Alvik inte kul att möta folk där. Snövallar och modd.
* Bron under Gjörwellsgatan (http://osm.org/go/0bC2AZZOR-- innan Rålis.
Alla dessa ställen utom den Alvikkurvan kan väl breddas ordentligt utan problem. Jag tycker du lägger för stort ansvarstagande på cyklister, det är inte meningen att man ska vara rädd när man cyklar på dessa ställen.
Hej Erik, kul att du är med och debatterar. Utmaningen här är att se skillnaden mellan trafikflöde och trafiksäkerhet.
SvaraRaderaTrafiksäkerhet betyder att jag enligt lagen aldrig får äventyra mina medcyklisters säkerhet. Jag ser i princip aldrig några miljöer som är farliga för mig, i Stockholm eller andra städer. Däremot ser jag hela tiden medtrafikanters val av farliga beteenden, som är farligt för mig. Jag är inte rädd för den smala cykelbanan, jag är rädd för mina medtrafikanter.
Samtidigt tycker jag att cykelbanor är dåligt planerade, dåligt skyltade, dåligt snöröjda och för få. För att det sänker trafikflödet, och för att det avskräcker till cykling.
Men jag kan inte köra vårdslöst och skylla på infrastruktur eller trafikplaneraren. Jag ser med egna ögon om det är trångt eller halt, jag fattar att det blir farligt om jag inte saktar in eller väjer. Att köra vårdslöst ger ändå ingen kortare restid. Jag måste ändå stanna ofta i stadsmiljö vid trafikljus och korsningar.
Om jag förstår dig rätt tänker du att cyklister inte klarar att cykla med hänsyn till andra cyklister? En förlängning av den tanken innebär att lagen måste skrivas om, och att cykelbanan kanske måste byggas som kanaler med barriärer mellan olika körriktningar. Det blir orimligt dyrt, och färre cykelbanor kan byggas med tanken att cyklister inte förstår väglag och trafiksituation.
Jag upplever att alla cyklister klarar att planera sin körning så att de inte är farliga för andra cykllister. Men att alltför många helt enkelt struntar i sina medtrafikanter. Forskningen stödjer detta, nästan alla trafikolyckor beror på medvetna felhandlingar.
Att anpassa körningen så jag inte riskerar mina medcyklisters säkerhet innebär inte att restiden blir längre. Det är min kondition som begränsar min hastighet. Dessutom, de cyklister som jag kör om kommer ändå ifatt mig när jag stannar för rödljus.
En cykelbana jag nämnde var bred och torr. Ändå kommer en cyklist rakt mot mig på fel sida.
Jag cyklar ofta på nya okända cykelbanor och vägar. Jag kan i princip alltid köra så fort som jag orkar och samtidigt ha tillräckliga säkerhetsmarginaler. Det som förlänger restiden på nya rutter är dålig skyltning och avsaknad av bra cykelnavigator.
Hej Jon
SvaraRaderaJag förlorade just mitt svar, efter som jag inte skickade in det i går kväll. Jag skriver om det jag kommer ihåg
1. vi måste nog tala om specifika platser där du tycker att folk visar på riskbeteenden, så kan vi diskutera de specifika aspekterna om trafikflöde, hastighet och trafiksäkerhet (som förövrigt är begrepp som jag har svårt att hantera var för sig, de beror av varandra)
2. "Om jag förstår dig rätt tänker du att cyklister inte klarar att cykla med hänsyn till andra cyklister?"
Nej, det känns som om det är din tes, har jag fel? Jag har när jag cyklat till Hässelby just uppmärksammat dåliga trafiklösningar, som jag retat mig på, och du lyfter upp just dessa ställen som konflikt punkter. Då menar jag att det måste vara något objektivt dåligt med dessa ställen, men du väljer att skylla ifrån dig på dina medtrafikanter och jag väljer att skylla ifrån mig på trafikplanerarna som har planerade en G/C väg på 60-talet eller 80-talet.
Överlag så bygger man inte sådana här lösningar på bilvägar med så mycket trafik som detta cykelpendlingsstråk har. Visst ute på i villaförorter och på landet finns det gått om snäva svängar på 50-väg, detta är dock den viktigaste cykelvägen mot västerort.
Jag hävdar att dessa snäva svängar innebär att många trafikanter (alla typer) känner sig osäkra och ger de mindre benägna att ge sig ut i trafiken eftersom det, som du säger, alltid finns folk med riskbeteenden.
Alltså att bygga bort dom är det enda som fungerar, och med tanke på trafikmängden ut till Hässelby (även vintertid), så är det ett väl motiverat ombygge.