onsdag 3 april 2013

Känsligt om gruset

Nu dyker jag in i ett getingbo igen. Ämnet är komplext. Driver jag min tes för långt? Hela mitt resonemang riskerar dessutom vara helt onödigt.


Det personliga ansvaret.


Här är fokus lagt på det personliga ansvaret att hålla tillräckliga säkerhetsmarginaler som trafikant på cykel.
Just nu (i slutet av mars, början April) är det mycket kommentarer och inlägg om varför gruset ligger kvar så länge. Många menar att det är farligt på olika sätt. Det finns också forskning från Vti som visar att gruset orsakar många olyckor. Men jag har personligen aldrig upplevt gruset som farligt, jag är bara rädd för farliga val av beteende från medtrafikanter i alla olika trafikslag.



Svallisen på våren är lite annorlunda tycker jag.
Då är det slut med vinterväglaget, 99% av cykelbanan är asfaltren och trafikanten är inställd på vår- och sommarcykling. Många plockar fram cykeln från förrådet, saknar vintervana och har inte dubbdäck. De kanske aldrig har vintercyklat.

Jag ser svallisen på långt håll, och tvingas ofta stanna och gå förbi trafikhindret. Ofta är det djupa spår i isen, så inte ens dubbdäck hjälper, det är väldigt svårt att klara balansen där. Det kan vara en halvtjock frusen yta med 5-10cm vatten under, som framhjulet skär igenom, med utslagen styrförmåga som följd. Jag tycker svallis är ett framkomlighetsproblem, som aldrig skulle accepteras på huvudleder för motortrafik. Är svallisen farlig för mig? Hmm, nja, njä, nej för mig det är bara väldigt irriterande att behöva kliva av cykeln 10 gånger på en cykelhuvudled. Jag är dessutom van att vintercykla MTB i skog, där är varje hinder en spännande utmaning. Men en cykelhuvudled ska inte vara en spännande MTB-sträcka. Cykelhuvudled handlar om rationell transport. Då är svallis avskräckande för cyklingen. För den som precis plockat fram cykeln på våren med sommardäck, då blir svallisen som  ett överraskande trafikhinder, och farligt för trafikanten.


Åter till gruset.
Nu är ju gruset inte särskilt effektivt som halkbekämpning enligt andra undersökningar och bloggar. Snöröjning kombinerat med sopning och saltlake verkar vara mycket mer effektivt och billigare. Så egentligen finns ingen poäng alls med gruset. Personligen har jag dubbdäck på vintern och har ingen nytta alls av gruset på vintern. Stockholms stad har ju provat sopsaltaren/borstsaltaren denna vinter på vissa sträckor med gott resultat. Jag har själv turen att bo i Västerort så jag har fått uppleva delvis asfaltrena cykelbanor denna vinter. Om några år kanske gruset förhoppningsvis är ett minne blott.

Min poäng är bara att det blir ett problem att skriva att gruset är farligt, det blir en signal att trafikanten inte behöver anpassa körningen efter väglaget. Det kan riskera att bli en nedåtgående spiral trafiksäkerhetsmässigt. Jag tror att den signalen att trafikanten inte har ett stort personligt ansvar att hålla tillräckliga säkerhetsmarginaler orsakar långt fler olyckstillfällen i trafiken. Om man tittar på VTI-forskning på trafikolyckor i motortrafik finns det sambandet. Nästan alla trafikolyckor i motortrafik beror på medvetna felhandlingar. Olyckor i motortrafiken är ju annorlunda på många sätt, men det säger ändå något om trafikantens generella beteendemönster och val.

Jag tycker inte det är farligt alls med gruset. Jag kan däremot hålla med om att det ökar rullmotståndet gissningsvis 1-10%. Men det finns ju forskning som visar att en stor del av cykelolyckorna orsakas av grus? Det är det jag inte kan förstå. Jag blir nyfiken på hur de resultaten har tagits fram.

Jag gjorde därför ett högst ovetenskapligt och orealistiskt test, på cykelbanor med mycket grus. Jag testade tvära svängar och panikbromsning på grus. Jag lyckas stanna på ca två meter vid panikbromsning. Jag kan göra snabba undanmanövrar. I min vanliga pendlarhastighet som är ca 10-20 km/t beroende på dagsformen. Jag använder både fram och bakbroms samtidigt, och har skivbromsar. Det känns som om jag har bra kontroll på cykeln trots att det är mycket grus. Jag behöver inte tänka speciellt på gruset, det går med automatik att anpassa körningen, med hjälp av syn, hörsel och känseln. Det har fungerat ända sedan ungdomen då vi alltid cyklade till skolan, på branta asfalterade cykelbanor och grusväg. Året runt.

I en jämförelse bjuder vintercyklingen på långt fler utmaningar för mig. Även på rätt snöröjd cykelbana uppstår det i kraftigt snöfall tillfällen med långt större halka innan snöröjaren hinner fram. Inte heller i dessa situationer är väglaget farligt för mig. Jag har inga problem att anpassa körningen så jag bibehåller goda säkerhetsmarginaler.

I verklig pendelcykling behöver jag sällan panikbromsa.

Alltså: gruset kan gärna försvinna för gott, sopsaltaren är överlägsen och jag har ändå ingen som helst nytta av gruset på vintern. Men att gruset skulle vara farligt kan jag inte förstå.


Är det bara så att jag har haft tur? Det skulle vara intressant att prata med några som råkat ut för olyckor på grus, de kanske tyckte precis som jag innan, att de hade full koll och cyklade med stora säkerhetsmarginaler men plötsligt small det till bara. Och sen låg de där med brutna ben eller värre.

7 kommentarer:

  1. Jag håller faktiskt med. Jag cyklar från Vällingby till stan och kör väl mest 20-30km/h och förstår inte riktigt hur man kör för att rullgruset ska bli så farligt som det låter ibland. Tror det kan handla om cykelovana, alltså att man inte cyklat tillräckligt för att ha bra känsla för underlaget. Tidigare i höstas när det började bli minusgrader såg jag en hel del som tog tvära svängar utan hänsyn till att det var alldeles för halt för att köra så. Har man cyklat mycket sedan man var barn och tänjde på gränserna då, i alla möjliga terränger och väder, så tror jag att underlagets skick mer handlar om bekvämlighet och framkomlighet än trafiksäkerhet eftersom man anpassar körstilen omedvetet.

    Men visst tycker jag illa om gruset, men det är mest för att kedjan blir smutsig och att färden blir mindre komfortabel.

    SvaraRadera
  2. Jag håller med. "Farligt" är i trafiksammanhang ofta en omskrivning för "jobbigt att behöva sakta ner och se sig för". Kanske kommer det från bilvärlden, det inte anses okej att kräva bekvämare vägar. Men kräver man säkrare vägar får man gehör.

    Det här blir lite snett när det kommer till cykling, som ju anses positivt för miljö och hälsa. Då tror jag man kanske ska sluta med omskrivningarna och prata om bekvämlighet och attraktivitet istället. Det är bättre att jämföra med kollektivtrafiken där det självklart finns stoppade säten, rena fönster och ibland till och med urtag för hörlurar eller dator. I kollektivtrafiken kan man få gehör för bekvämligheter av det enkla skälet att det ökar kollektivåkandet.

    Cykelkramare borde enligt min åsikt ta efter kollektivtrafiken istället för biltrafiken. Cyklister gör något bra. De förtjänar att premieras, på samma sätt som kollektivåkare får stoppade säten även om det inte har ett dyft med säkerhet att göra.

    SvaraRadera
  3. Tack Erik för din kommentar, det är väl ungefär så jag tänker också.

    SvaraRadera
  4. Om nu is, grus, smala cykelbanor, dåliga cykel överfarter, är säkert.. Varför är det saker som byggs bort när vi talar om bilvägar? Jag tror du är fartblind av den fina cykelväg ni har från Hässelby, alla säkerhetsproblem som finns på den sträckan lär man sig säkert efter kanske tio cykelturer. Jag tror du har lärt dig dom så bra att de nu är självklara för dig.

    SvaraRadera
  5. Tack Erik för kommentar och att du vill diskutera. Förlåt för min långa replik... Det är gruset som inte är farligt för mig. Vårens tjocka iskanter som trafikverket struntar i är däremot farliga tycker jag för de cyklister som inte vintercyklat. Is och snö på vintern är inte farligt, det bara minskar framkomligheten. Jag tror också att det går att bygga trafiksäkert. Och det ska man göra tycker jag i rimlig omfattning. Men jag tror samtidigt att det är ett problem idag, när i princip ingen pratar om det laga personliga ansvaret. Och att media nästan alltid skriver om att olika väder orsakar trafikolyckor. Jag är nyutflyttad till Hässelby men har såklart börjat lära mig cykelbanan. Men även när jag cyklar helt okända nya rutter runt om i Stockholm eller i andra städer, hinner jag med marginal läsa trafiksituation och väglag, det går med automatik. Det som sänker min framkomlighet på okända nya rutter är dålig/obefintlig skyltning och navigationsappar som inte är anpassade för cykel. Och att cykelnätet är ett ologiskt lapptäcke regionalt, men även inom kommuner, som plötsligt upphör.
    Om man bara ska bygga trafiksäkerhet och inte kräva personligt ansvar blir det väldigt konstiga cykelbanor. Då behövs tak för snö, och mittseparerande ca 1,50m hög vadderad vägg mellan körriktningarna på cykelbanan. Och i korsningar behövs mer styrning, som jag tror sänker trafikflödet. Är det inte bättre att lägga pengarna på att bygga nya cykelbanor istället?
    Att bara satsa på att bygga bort trafikolyckor blir ett problem för trafiklagen också. då måste den skrivas om. Och rent medmänskligt blir det ett problem, jag förstår riskerna med mina val, och ändå riskerar jag mina medtrafikanters hälsa.

    SvaraRadera
  6. Bra med diskussion, men det är andra gången i våran diskussion du tar det till extrem för att inte ge med dig på din poäng.

    Det är så att om man har en viss standard på vägarna så får man försöka att hålla det jämt, när man har en fin cykelväg som den ut till Hässelby så kan man faktiskt se till att den är lika bra rakt igenom och inte degraderar till gambisk grus landsväg mitt i (för att överdriva). Grus är inte ett stort problem i kontrollerade förhållanden som ditt test och på långa fina raksträckor men på cykelbanor med snäva svängar, eller oväntade stolpar mitt i banan så är det verkligen ett problem. Det krävs så lite för att något ska hända på grus.

    Men jag talar om två saker, första är underhåll, och andra är bra standard. Du talar om en tredje sak nämligen trafikanternas attityd, den förbättring på den sista punkten utesluter inte satsning på underhåll och bra standard.

    Om man satsar hårt på cykelvägarna, som i Nederländerna, Köpenhamn och Malmö så kommer fler att cykla, jag tror inte att du kommer få fler cyklister genom att bara satsa på attityd förändringar.


    Intressant:

    "Det som sänker min framkomlighet på okända nya rutter är dålig/obefintlig skyltning och navigationsappar som inte är anpassade för cykel. Och att cykelnätet är ett ologiskt lapptäcke regionalt, men även inom kommuner, som plötsligt upphör."


    Navigationappar:
    vad är det man behöver, som saknar? Jag känner själv att det största problemet är att man måste ha en sådan stor skärm för att kunna använda sig av karta på mobiltelefon. Det är så många avvägningar när man cyklar vill man ta parkvägen som är lite långsammare etc.

    Skyltning: Borde inte vara så svårt, men jag tycker att de skyltar man ser nästan aldrig nämner stället man ska till. Det är så lätt att missa skyltarna i förorten också, lite osäker på varför.

    Cykelbanor som upphör:
    Verkligen det är illa, det händer ofta när man närmar sig målet, då bilvägarna blir stora infartsleder till olika områden och cykelfiler saknas.

    Nya cykelbanor:
    Jag är för att bygga en ny cykelbana till Hässelby, Solna, KI och Brommaflygplats. Visst man kommer få köpa upp lite tomtmark för ett par miljarder precis som man gjorde när Odengatan anlades på 1800-talet. Men det kommer vara värt det.

    SvaraRadera
  7. Hej Erik, tack för alla synpunkter och ursäkta om du tycker jag är tjatig. Jag bara testar tesen, kanske in absurdum, jag vet inte. Jag är absolut för att bygga säker infrastruktur, och den behöver underhållas mycket bättre än idag. För att det lockar till cykling och ökar framkomligheten. Allt det är superviktigt, men min tes är bara att det behöver kombineras med trafikantansvar.

    Nya cykelbanor: Visst behövs helt ny cykelbana, av många orsaker.

    Och lite "off topic" Jag har flera gånger tänkt på hur mycket buller man får stå ut med och alla partiklar från Drottningholmsleden. Det finns ju tre meter höga bullerplank på vissa ställen mot västerort, och då borde ju cykelbanan ligga på insidan av dessa bullerplank, för mer attraktiv cykelmiljö. Partiklarna man andas in är ju dokumenterat hälsofarligt. De kanske t.o.m. orsakar större hälsoproblem än alla andra olycksorsaker för cyklister.

    Navigation: jag har skrivit några andra inlägg om navigationsappar, och jag tycker det underlättar enormt när jag cyklar nya rutter. Men det finns inga bra cykelappar. De ska ju ha både karta och röstkommando, och då är man inte lika beroende av stor skärm. Jag tycker det funkar fint med iPhone-storlek. Jag har en billig hållare från Kjell&Co som jag tycker funkar utmärkt och är vattentät.

    SvaraRadera