Jag fick tillfälle att cykla in mot city mitt i cykelrusningstrafiken på kvällen, "mot strömmen". Då är det lättare att se att det är många som cyklar även på vintern, eftersom jag möter de hemvändande cykelpendlarna. Men hur är det med säkerhetsmarginalerna mellan trafikanter på cykel?
Igår var det lätt att cykla eftersom nästan all snö har smält bort. På vissa återkommande ställen syns dock den felaktiga snöröjningen, det ligger tjocka lager med is som inte hinner smälta i tövädret.
Och det märks tydligt att snöröjningen inte sker på hela gång/cykelbanan, ibland är hela cykelfältet täckt av snö, även i töväder. Vissa insatser har gjorts lokalt att ta bort snö där hela gång/cykelbanans bredd använts som snödeponi. Det gör att det är trångt på vissa ställen, och det går inte att mötas i full fart.
Det var kul att se att det är så många som cykelpendlar på vintern, jag hade cykelmöte nästan hela tiden in till city. Tyvärr upplevde jag att över hälften av cyklisterna inte lämnade plats för mötande cyklist. De ångade på utan att sakta in eller ansats till att dela med sig av cykelbanans bredd. Vid tre tillfällen var det nära krock.
- I kurvan vid Alvik innan Tranebergsbrons påfart kommer en som kör om trots att sikten är skymd. Där är det trångt även på sommaren.
- Under broarna vid Fredhällsparken/Essingeleden kommer en cyklist på fel sida av cykelfältet efter en skymd kurva och väjer i sista sekund när jag skriker högt för att undvika kollision.
- På min hemväg ut mot Hässelby möter jag en cyklist som i sista sekund tvärbromsar med sladd, trots att jag ligger helt nära snökanten på "min sida". Den cyklisten måste ha räknat med att jag skulle ha teleporterat mig förbi den trånga passagen.
Vissa anser att dessa situationer i första hand ska byggas bort, att trafikanter inte riktigt har förmågan att anpassa körningen efter trafiksituationen. Det skulle i så fall kunna betyda en "cykelkanal" i varje körriktning. Alltså lämplig bredd på varje körriktning och ett ca 1,2 meter hög solid skiljevägg mellan körriktningarna. Och då har man ändå inte löst säkerheten i korsning, påfart och avfart. För att kunna snöröja en sådan konstruktion behövs rimligen snöslunga. Eller tak. För det finns ingen plats för att ploga undan snön.
Jag tycker nog att en sådan lösning att bygga trafiksäkerhet är orimlig på flera sätt. Det blir en orimlig kostnad, och jag har svårt att se att någon över huvud taget skulle ta det politiska beslutet att bygga en sådan lösning. Det skulle se konstigt ut i landskapet. Det skulle kännas konstigt att cykla i en sådan konstruktion. Lagen är dessutom skriven så att trafikanten ska anpassa körningen efter trafiksituation och väglag. Jag ser också ett problem att ju mer man bygger cykelbanan som en vadderad tunnel, desto mer slutar trafikanten tänka själv och ta eget ansvar. En nedåtgående spiral. Viss forskning visar redan på denna effekt. Forskning visar också att de flesta trafikolyckor beror på medvetna felhandlingar. Det handlar således ofta om medvetna val som orsakar olyckor.
Se också på infrastruktur för motortrafik, där det plöjts ner ofattbara summor, och ändå sker ca 400 dödsfall och tusentals svåra skador där.
Jag är dessutom övertygad om att människan är fullt kapabel att anpassa körningen efter väglag och trafiksituation. Att människan faktiskt är utrustad med ett fenomenalt sinne att förutse faror och bedöma konsekvenser av sina handlingar.
Däremot vill jag se breda cykelbanor med dubbla fält i varje körriktning som tillåter omkörning. Och skilt från gångbana. För att det ökar trafikflödet. Fler kan passera på cykel på kortare tid. De ska självklart byggas smart efter senaste forskning så det underlättar för trafikanten att hålla tillräckliga säkerhetsmarginaler. Men på den väg jag idag cyklar från Hässelby in till city kan jag i princip inte se någon infrastruktur som är farligt för mig. Däremot ser jag hela tiden beteenden och medvetna val från medtrafikanter som är farliga för mig.
Jag tror det saknas kommunikation om vad som är tillräckliga säkerhetsmarginaler för cykling i olika situationer. Kanske för att cykeln varit bortglömd och undanträngd som transportmedel under några decennier. Men det finns idag stora möjligheter att cykeln återfår sin stora roll som transportmedel. Och då är det ett gyllene tillfälle att forska om tillräckliga säkerhetsmarginaler för cykling nu när utvecklingen är i sin linda. Och då menar jag forskning om hur trafikantens laga ansvar att hålla tillräckliga säkerhetsmarginaler kan förbättras och kommuniceras.
[Edit 1:
Här borde väl cykelfrämjandet, VTI, trafikverket, transportstyrelsen, bloggare m.fl. göra gemensam sak och arbeta fram en strategi.
Projektnamn: det riktigt torra men ack så korrekta "Tillräckliga säkerhetsmarginaler för cyklister"
slut Edit]
